Publikationer

Keramik & porslin i Sverige genom 7000 år

Bengt Nyström, Mikael Johansson m.fl.

Keramik och porslin i Sverige genom 7000 år är en populär vetenskaplig översikt som vänder sig till både universitet och allmänhet. Den är en kulturhistorisk och gränsöverskridande historisk skildring där även alla föremålstyper, tillverkning, teknik, användning m.m. under olika perioder presenteras. Boken spänner över tidig neolitikum till moderna tider. Keramiken skildras efter gängse perioder som knyter an till både tekniska och estetiska förändringar och moden, t.ex. tyskt stengods under medeltiden, holländska fajanser under 1600-talet, Wedgwood och annan engelsk påverkan från 1700-talets slut. Det förs även ett resonemang kring vilka andra material keramiken ersatt och ersätts av i vår tid. Illustrerad med över 1 200 bilder.

Bengt Nyström (red.) är fil. dr och museiman och har skrivit en rad böcker om konsthantverk, senast Rörstrands serviser. Författarna har alla arbetat med keramik och porslin i olika former, som arkeologer, på museer eller som keramiker och är alla experter inom sina områden.

Upptäckten av en medeltida förstad på Södermalm i Stockholm

Kenneth Svensson (red)

Det här är en rapport från ett vetenskapligt seminarium som vi höll på Medeltidsmuseet i Stockholm den 19 mars 2018. Anledningen till seminariet var de spektakulära fynd som kommit i dagen i samband med våra undersökningar vid Södermalmstorg som pågick i tre etapper från hösten 2013 till försommaren 2015. Där påträffades bevarade bebyggelselämningar efter en förstad med medeltida anor som på grund av olika politiska händelser och strategiska beslut försvunnit och sedan fallit i glömska. Här fanns fynd och byggnadslämningar som visade att tomterna bebotts av välbesuttna handelsmän. Till seminariet bjöds kollegor från när och fjärran in för att diskutera dessa spännande fynd. Diskussionsinläggen som publiceras här berör övergripande frågor om Stockholms plats i urbaniseringsprocessen, urbanitet och staden som idé samt möjligheten att utifrån byggnadskultur och föremålsfynd eventuellt kunna spåra befolkningens olika etniska tillhörigheter eller sociala skillnader.

In fundo dicto suthræmalm iam de nouo constructum... – Arkeologisk dokumentationav bebyggelsen i den nya medeltida stadsdelen på Södermalm. Lämningar från vikingatid till 1600-talets mitt

Michél Carlsson, Kenneth Svensson, Mikael Johansson och Anna Bergman

Rapporten är på 460 sidor och handlar om de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg åren 2013-2015. Det var undersökningar som på flera vis förändrade synen på Stockholms historia. Där upptäckte vi en stadsdel från 1300-talet som kan betecknas som Stockholms äldsta förort med en bebyggelse som tidigare var mer eller mindre okänd. Faktum är att det faktiskt finns ett bevarat brev från år 1288 som omtalar en stadsdel på Södermalm som då skulle vara nyuppförd, men tolkningen av dokumentet blev omtvistat och dokumentet föll i glömska. Tack vare underökningarna kunde vi alltså visa att det faktiskt fanns en medeltida stadsdel som sedan på grund av olika politiska händelser och strategiska beslut försvann.

Under tidigt 1300-tal så bosatte sig främst hantverkare här kring Södermalmstorg, huvudsakligen har de ägnat sig åt metallhantverk. Vid mitten av 1300-talet så ändrades befolkningssammansättningen och istället kunde vi se att utländska köpmän bosatt sig i området. Sannolikt rörde det sig om tyska köpmän knutna till Hansan. Fyndmaterialet skvallrar om att dessa köpmän var tämligen förmögna, bostäderna var utrustade med kalkstensgolv och i fönstren satt färgat och bemålat fönsterglas. Bland dryckesglasen fanns emaljerade glasbägare från Venedig och i keramik-materialet dyker det upp skärvor från persiskt område.

1500-talets bebyggelse på Södermalm har tidigare beskrivits som tämligen enkel och att dess innevånare tillhörde stadens lägre sociala skikt. Våra undersökningar visar emellertid på en helt annorlunda bild. Vi hittade handelsgårdar med stora varumagasin och med bostäder som värmdes upp med kakelugnar, fönsterglaset var importerat från norra Frankrike och golven var täckta med glaserade golvplattor. Den materiella kulturen vittnar även i övrigt om att man här levt ett gott liv.

Bebyggelsen beskrivs ingående från fas till fas med början i äldsta tid och fram till mitten av 1600-talet. Faktum är att de äldsta lämningarna efter aktiviteter på platsen kan dateras till det tidiga 1000-talet, så det är där vår berättelse tar sin början. Varje tidsperiod som behandlas inleds med en översiktlig historisk beskrivning för att vi vill hjälpa läsaren att sätta in lämningarna i ett lite större historiskt sammanhang. Bebyggelselämningarna återges i detaljerade planer och ofta också med foton. Eftersom undersökningarna genererade ett stort och intressant fyndmaterial som är mycket väl daterat så har vi velat återge detta med många fyndbilder.

En stad växer fram - Människor och bebyggelse i kvarteret Fältskären, Enköping 1050-1350

Anna Lagerstedt (red) med bidrag av Ellinor Larsson, Stefan Gustafsson, Johan Berg, Agneta Flood, Mikael Johansson och Anna Hed Jakobsson

Åren 2013-2014 grävde Arkeologikonsult ut en betydande del av Enköpings allra tidigaste historia. Den arkeologiska utgrävningen var den största som hade utförts i Enköping och också en av de största stadsundersökningarna i Mellansverige. Totalt undersöktes nästan ett halvt kvarter i området mellan Torggatan, Eriksgatan, Rådmansgatan och Kryddgårdsgatan i centrala delen av Enköping. Kvarteret kallades i äldre tider för Fältskären.

Genom undersökningen växte bilden av en reglerad stadsbebyggelse fram i området, med dateringar tillbaka till andra hälften av 1000-talet. Stadsgårdarna kunde följas fram till mitten av 1300-talet. Det fanns också en spridd och mer oreglerad bebyggelse på det som förr varit en strandkant. Ett 50-tal medeltida byggnader, både bostadshus och enklare bodar, fanns i området. Dessutom fanns stenlagda eller träbelagda passager som sträckte sig utefter de långsmala tomterna. Även lämningar som flätverkshägnader och ett dräneringssystem med trärännor hade bevarats i den fuktiga jorden.

Den kända stadsplanen för Enköping före 1800 antydde före undersökningen att kvarteret låg i den medeltida stadens östra utkant. Vi vill istället föreslå att bebyggelsen i dess äldsta skeden under tidig medeltid varit mer centralt belägen i relation till en tidigmedeltida huvudgata.

På de rikas bord : en arkeologisk undersökning av lämningar från 1600- och 1700-talet i kvarteret Gubben i Norrköping

Michél Carlsson (red) med bidrag av Anna Bergman, Mikael Bertheau, Stefan Gustavsson, Mikael Johansson, Leif Jonsson och Arne Åkerhagen

Detta är en redovisning av resultaten från den arkeologiska undersökningen i kvarteret Gubben i Norrköping. Undersökningen som gjordes under sensommaren 2011 berörde omfattande bebyggelselämningar från 1600-talet och 1700-talet. Här fanns lämningar som kunde knytas till den holländske köp- och industrimannen Louis de Geers palatskomplex ”Stenhuset” som började byggas 1627 och stod klart 1646. Här fanns också välbevarade lämningar efter den tomtbebyggelse som tillkom efter palatsbranden 1711. Tomterna som började bebyggas 1715 ägdes och beboddes av olika handelsmän, så här har vi haft möjlighet att dokumentera och analysera hur bebyggelsen på några av Norrköpings välbeställda handelsmannagårdar var organiserad.

Rapporten innehåller många planer som visar hur handelsgårdarna varit planlagda och vilka olika typer av hus som funnits där. En osteologisk analys av de påträffade djurbenen och en analys av de makrofossila fröer, kärnor och växtdelar som gjordes har gett oss en närapå unik inblick i de välbesuttna Norrköpingsbornas kosthåll under 1700-talet. 

I rapporten finns också en omfattande analys av den keramik vi hittade. Här framträder en intressant och rik formvärld av tallrikar, skålar, krus mm på vilka de välbeställda serverat och spisat sin mat. Den keramiska analysen har också gjort det möjligt att för första gången identifiera keramik som tillverkats lokalt av krukmakare i Norrköping.

Fyndmaterialet från kvarteret Gubben som åskådliggörs i denna rapport är det ojämförligt största 1600- 1700-tals material som presenterats från Norrköping och ett av de största i Sverige.

Storkyrkobrinken. Gamla Stan, Stockholm, RAÄ 103 - arkeologisk undersökning 1994-1995

Kerstin Söderlund med bidrag av Michél Carlsson och Mikael Johansson

Under 1994–1995 genomförde Stockholms Stadsmuseum en arkeologisk undersökning i Gamla Stan som berörde västra delen av Storkyrkobrinken. Platsen utgjordes ursprungligen av en sluttande sandstrand på Stadsholmens nordvästra sida. Under medeltiden ledde Storkyrkobrinken in genom S:t Nicolai port som var en av portarna i den äldsta stadsmuren omtalad 1288. Undersökningsområdet låg utanför denna mur, men innanför den mur som uppfördes vid Mälarens strand under 1300-talets senare del. Fram till gaturegleringen av Storkyrkobrinken vid 1600-talets mitt fanns i undersökningsområdet ett kvarter, S:t Lars gera, som då revs.

Vid undersökningen framkom lämningar från mitten av 1100-talet och fram till mitten av 1600-talet. Omkring år 1300 uppfördes ett knuttimrat hus i undersökningsområdets mellersta del. Från huset förde en stig ned till stranden i väster där en brygga och ett knuttimrat fundament, sannolikt till en sjöbod låg. Omkring 1320 fick stigen träbeläggning och utmed den uppfördes nya byggnader av trä. Strandområdet hade nu fyllts ut och bebyggts med ett trähus som hade en stor tegelugn. Avfallsprodukter från ben- och hornhantverk samt smide visar att specialiserade hantverkare varit verksamma i området. Förutom knuttimrade hus dokumenterades byggnader i skiftesverkteknik och sannolikt också korsvirke. Under 1500-talet ersattes denna bebyggelse av stenhus. Tre stenhus uppfördes då i under-sökningsområdet och mellan husen fanns stenlagda gårdar. Bebyggelsen revs när Storkyrkobrinken breddades på 1640-talet.

Från klostermark till hamnkvarter på 200 år : Vattugatan och kvarteret Svalan ca 1440-1640

Michél Carlsson & John Hedlund ; med bidrag av Marcus Hjulhammar, Mikael Johansson och Barbro Århem

Då kvarteret Svalan revs 1991 var det det sista i raden av de stora rivningsprojekt som drabbade Stockholms city under 1900-talets andra hälft. Rivningen var också inledningen på den mest omfattande arkeologiska undersökningen i Stockholm sedan undersökningarna i ”Riksgropen” på Helgeandsholmen i slutet på 1970-talet.

Genom undersökningarna har ett förmodligen representativt utsnitt av bebyggelseutvecklingen under en tidsperiod av 200 år på nedre Norrmalm erhållits. Från mitten av 1400-talet då området tillhörde Klara kloster fram till den stora gaturegleringen under 1640-talet.

Fyndmaterialet är stort och varierat med närmare 15 500 registrerade fyndposter där den största posten utgörs av keramik. Även organiskt material av trä och läder tillvaratogs i relativt stor omfattning då bevarandeförhållandena på sina ställen var mycket goda.

Redware vessels in Stockholm, Sweden

Mikael Johansson m.fl.

It is not known whether pottery was produced in Stockholm before the late 15th century. No pottery kilns or medieval production waste have been found at archaeological excavations. It is in the late Middle Ages that we meet the first potters in the written sources. The earliest reference is from 1479. From then on, references to potters become more and more frequent. German potters are mentioned as well, and clearly the ceramics industry established in Stockholm in the late Middle Ages and in the 16th century was partly based on the immigration of foreign potters.

There are many reasons to the fact that the establishment took place at this stage. One was the arrival of German potters, but changes in the society contributed as well. The growing town bourgeoisie and new dining habits created a demand for inexpensive yet attractive and practical tableware. This demand was met with lead-glazed redware vessels, which became everyday utensils in many homes during the 16th century. The growing demand for ceramic tile stoves contributed to the development of the pottery industry as well.This presumably led to the growth of pottery production, because the same potters often made both stove tiles and utilitarian vessels.

Medeltida keramik från Frankrike

Mikael Johansson

Medeltida och eftermedeltida keramik från Björsbyn, Raä 1, Nederluleå sn - Fynd från Gustaf Hallströms undersökning 1921

Mikael Johansson

År 1921 genomförde Gustaf Hallström en arkeologisk undersökning av gårdsplatsen Björsbyn, belägen norr om Luleå stad i Norrbotten. Platsen har senmedeltida anor och vid Hallströms undersökning påträffades såväl huskonstruktioner som en del fynd. Fyndmaterialet finns idag på Statens Historiska Museum i Stockholm där det är magasinerat och registrerat som SHM inv.nr 16777.

En genomgång och registrering av fynden gjordes 1926 men sedan dess har ingen närmre analys och bearbetning av fyndmaterialet genomförts. På uppdrag av Silvermuseet/INSARC i Arjeplog har därför en ny genomgång av keramiken utförts av Mikael Johansson. Arbetet kan ses som en delstudie i forsknings-programmet ”Recalling the Past”.